Se men inte höra! – om en meningslös krönika

Idag kom jag över en länk till Elin Unnes meningslösa krönika som Fredrik Strömberg lagt ut på Twitter. Denna krönika retar nog oss hifi-entusiaster en hel del. Elin Unnes menar att ”Att påstå att man hör skillnad på olika ljudformat är så klart bara snobberi”. Jag undrar hur denna människa tänker egentligen. Inte fan kastar jag ut 8000 spänn på ett par kablar till min hifi-anläggning om jag inte hör skillnaden. Här har vi en person som garanterat tycker att en minianläggning från en lagerhylla på Rusta låter helt okej och att inte uppställningen av högtalare har en enda betydelse för att återge ljudet som det är tänkt.

Av någon anledningen är det lättare att se skillnaden än att höra skillnaden, för vissa. Många som jag träffat ser faktiskt inte skillnaden på standardupplösning och högupplösning på sin nya högupplösta tv. Dom är mest förblindade av den skillnaden som blir från en 32-tums bildrörs-tv till en 42-tums plasma eller lcd-tv. Flertalet gånger har jag hört personer som hyllar sin nya hd-tv trots att dom inte har en enda högupplöst källa att visa på den. En av dessa personer blev helt paff då jag berättade att man var tvungen att ha en HD-mottagare och ett kanalutbud med HD-kanaler. Sen att kalla ett billigt stereopaket och en 32-tums tv för hemmabio är en helt annan historia.

Att sedan Elin Unnes inte vet vad hon pratar om skiner igenom när det tekniska kommer på tal. Hon skriver att man är tvungen att ”klara av en komplicerad teknisk process (för lång att förklara här, men den involverar en sorts puck, en dator med specialingångar och metervis av sladdar)” när man ska överföra sina LP-skivor digitalt. Denna process är lika svår som att sätta upp en blogg på WordPress och börja skriva. Alltså några minuter inlärningskurva.

Är det något jag inte kan lägger jag mig inte i det heller eller ens försöka fördumma processen av något som egentligen är rätt enkelt. Det struntar naturligtvis Elin Unnes i. Hon vill helt enkelt inte veta hur man överför analog musik till datorn. Det hade tagit mindre än fem minuter för henne att kolla upp hur enkelt det egentligen är. Metervis av sladdar? Puck? Dator med specialingångar? Nädu Elin, det duger inte för en krönika att så vagt ta upp vad som krävs och istället mystifiera det hela. Onödigt och dumt. På en sekundsnabb sökning på ”överför lp till mp3” på sökmotorn Google dyker resultatet upp. Den första länken med det avslöjande namnet ”USB-Skivspelare” kanske var för svårt att förstå för Elin Unnes, om hon nu ens lagt ner möda på att kolla upp detta. En skivspelare med USB-kabel och en enkel programvara. Vart är den mystiska pucken, datorn med specialingångarna och metervis av sladd?

Varför ta mödan att skriva en krönika om något som man inte har en aning om eller ens bryr sig om? Vad är idén att ta upp sådant som inte ens intresserar en själv? Detta resulterar bara i ett trött försök att bidra med något i en värld som ses som främmande för skribenten. Jag läser gärna krönikor av skribenter som vet vad dom skriver om, sakligt och intressant. Inte en sortens teknik-krönika av en som inte förstår, eller vill förstå.