Fotonegativ – barndomsminnen till liv

Igår hämtade jag cirka 6000 bilder från 1950 och framåt. Dessa ska digitaliseras och restaureras för att bevara familjeminnena för framtiden. De första negativen jag skannat är från julen 1979 och några av dessa sitter som papperskopior i ett fotoalbum men nu hittar jag ”de saknade bilderna”. Detta är ett väldigt spännande jobb då jag bara sett en bråkdel av bilderna. När jag var liten så hade vi ett framkallningsrum där familjen samlades för att framkalla svartvita bilder, en familjefest utan dess like. Det var väldigt spännande att se en bild framträda från tomma intet på det ljuskänsliga fotopappret när det fick bada i vätskorna. När vi var klara gick vi ut och hällde alla bilderna i vår damm för att skölja dessa, ibland hundratalet, bilder från vätskorna. Dagen efter var det en rätt märklig syn som mötte åskådaren som slängde sitt öga mot dammen. Där låg bilderna och flöt omkring likt ett gigantiskt levande bildspel. Idag är det inte lika roligt att framkalla bilder när det sker digitalt men ändå intressant och med spänning öppnar jag dörren mellan dåtid och nutid. Tänk vilka minnen som svävar in och sköljer över en med dessa smala remsor av minnen.