Foto – från den inre synen till vacker konst

Denna post handlar om lite det naturliga ljuset och kameraägare som kör med objektivlocket på.

Det vackra samspelet i naturen, en mjuk skugga över ett ansikte är två av otaliga motiv som många fotografer vill åstadkomma med hjälp av sin fotoutrustning. För att utföra detta krävs kunskap om både kameran, motivet och samspelet mellan ljus och mörker. Foto är så mycket mer än en bra utrustning, det är en filosofisk del av den inre fantasin och det faktiska motiv som vi ser. Likt en författare som med ord ska ge läsaren en inre bild av den diktade historia som ska förmedlas måste fotografen återge sin i bildform. Här finns inte den fantasi som tillåts i mottagarens tankar från ett skrivet verk. Det är fantasin som fotografen måste skapa för betraktaren.

Varför just naturligt ljus? Just för att det är naturligt, varken mer eller mindre. Det naturliga ljuset, solens smekande mot olika ytor, reflexer och formandet av skuggor är allt som vi behöver för att skapa intressanta bilder. Studera ansikten, stenarna i gläntan, den lilla stigen vid ån. Där finns många fina möjligheter att ta ett foto som är unikt med det befintliga ljuset som skapats just för stunden. En yta fylld med ljus mitt inne i den annars dunkla skogen. Fokusera vad du vill förmedla med kontraster och uppbyggnad av din inre bild. Ta inte med något onödigt i kompositionen, skapa harmoni med det lilla.

Ett vackert porträtt behöver inte bestå av ljus från tre olika punkter utan kan komma från ett fönster och i sin tur bäddar in personen i ett skönt ljus. Var inte rädd att gå runt, iakttag det du ska fotografera och och ta tid på dig för att skapa en bild, en tavla tar inte 1/60 sekund att måla…

Minen gör själva bilden, utan den så försvinner poängen

Många har bråttom att lära sig fotografera. Det tar inte längre än några minuter att känna av hur kameran känns i handen och att exponera ett par bilder men åratal att bemästra och skaffa kunskap om detta verktyg. När man väl har lärt sig kameran och att se motiv som man vill ta går det snabbare att komponera och avgöra rätta inställningar för den specifika bild som du vill ta. Ju snabbare man lär sig sin utrustning utanför Auto-lägets värld förstår man samspelet mellan skärpedjup, bländare och slutartid och kan då börja modellera egna idéer och även ge mer inspiration. Varje vecka ser jag på hundratals bilder, både av nybörjare och erfarna fotografer. Detta ger min en inblick hur dessa fotografer tänker runt det fotograferade motivet. Ett av de första tankarna som slår mig är vad tanken bakom bilden egentligen är. Varför har fotografen just valt denna vinkel eller tidpunkt för att avbilda något som skulle kunna vara så mycket mer intressant för betraktaren. En rolig min på ett barn, en gäspande katt kan höja bilden utanför ramarna för en intetsägande bild.

Vi var på ett event där många gick runt med nya digitala systemkameror och såg väldigt rädda ut om dessa dyra ting. Så pass rädda om kamerorna att objektivlocket var påsatt och kameran halvvägs ner i den lilla fotoväskan som införskaffats samtidigt. Vad är nu meningen med att köpa ett kamerapaket för närmare sju tusen spänn och sedan knappa våga använda det för vad det nu är gjort för att göra, fotografera? Personligen tror jag att många förköper sig på en systemkamera i tron om att det är lika lätt som en point-and-shoot från valfritt märke där Auto-läget är ofrivilligt val. Skillnaden mellan en som verkligen vill lära sig fotografera och en som tror att det räcker med att ha kameran på axeln och objektivlocket fastsatt är enormt. Med objektivlocket blir inga bilder tagna och fotochanserna haglar förbi den fotografen som inte lär sig se i sökaren för att komponera och skapa bilder.
Jag räknade till att tre av fyra i min närhet på detta event körde kamerorna med locket på, den fjärde var jag.

Varför vill man då satsa så pass mycket pengar på något som inte används? En av anledningarna tror jag är pinsamhet. Pinsamt att ställa sig upp, söka knappar och känna sig obekväm då komponering av bilden tar en evighet (läs 20 sekunder) och andra ser på. Att stå med kameran riktad mot motivet och vänta på ett bra ögonblick att ta fotot är helt enkelt lite för pinsamt. Man känner sig helt enkelt dum att sitta med riktad kamera i flera minuter mot samma objekt. Istället smygs kameran upp, objektivlocket tas av och ett par sekunder senare är bilden tagen och locket åker på igen. Jag har tyvärr sett detta allt för många gånger. Det är inte pinsamt att lära sig sin nya systemkamera, det är inte lätt och ingen kommer att skratta. Det som är pinsamt är att gå med objektivlocket hela tiden, lite som att stänga av sin dyra iPhone eller HTC varje efter varje samtal som rings. Kanske inte världens bästa liknelse men ni förstår poängen. Lägg bort locken och skaffa ett skylightfilter för att skydda optiken istället. Var stolt över din nya fotoutrustning och att du vill lära dig bli bättre på att använda den.

Säg nej till objektivlock och ja till filter och fotoglädje! Det är ju trots allt genom sökaren som fotolivet ska upplevas.