EN kvinnas sneda syn på män

Idag så irriterar en viss kvinna som fått en plats i Expressen och Nyhetsmorgon på TV4. Kvinnan är Eva Sternberg, en dam på sjuttio år som uttalar sig helt idiotiskt om att “hemmapappor är livsfarliga för barn“. Hon baserar detta på en fem år gammal avhandling skriven av Anna Carlsson. Avhandlingen innehåller inget genusperspektiv om vem som sett till att barnet skadats. Vidare skriver Eva Sternberg att “Vi kvinnor har sedan tidernas begynnelse utvecklat oss själva, vår hjärna och vårt sammanhang för att på bästa möjliga sätt ta emot det späda barnet vid födseln och ge det näring ur vår kropp och omvårdnad i vår famn. Män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt”. Med detta uttalande skickar hon hela jämställdhetsdebatten tillbaka till 1800-talet. Hennes resonemang är tillbaka till 1950-talet där mannen ska jobba, klippa gräs och röka pipa och fullständigt ge fan i sina barn. Ja, förutom att barnet ska få en klapp på axeln av pappa.

Nu blir det lite djupare tankar… Hennes motto är “kvinnor kan”, då måste vi alla utgå från att kvinnor inte kan och män kan. Detta tycker jag är väldigt sorgligt att ens behöva läsa i en kvällstidning. Sorgligt att höra hennes uttalande att män är mer neandertalare än emotionella varelser. Eva Sternberg vill, enligt mig, sätta stopp för den moderna familjen av idag. Ingen pappaledighet för det kan kosta livet, mammor ska ta hand om barnen och papporna sätta mat på bordet, “jaga bisonoxe”. Jag blir inte riktigt klok på hur hon resonerar.

“Ingen vågar föra in i en kolumn i sjukjournalen att det var fadern, som hällde ut varmt  kaffe i huvudet på barnet, när han läste tidningen och matade sin tremånaders baby på samma gång”, skriver hon i sin blogg. Självklar så är mannen så jäkla dum enligt Eva Sternberg att han håller en skållhet kopp kaffe över sitt barn. Jag har varit hemmapappa i över två år och aldrig har det hänt att jag haft skållheta objekt nära vårt barn. Vem i sina sinnes fulla bruk, man som kvinna, skulle göra detta? Eva Sternberg har en förakfull inställning till män och ser dem som en fara för barnens liv.

Var är synvinkeln på kvinnornas potentiella skaderisk för sina barn? Att dadda och förhålla sig till sina barn och inte släppa taget? Att göra så barnet blir helt beroende av modern, även i vuxen ålder. Vi har två nära grannar, båda män i 50-årsåldern som fortfarande bor hemma hos sina mödrar. Socialt missanpassade. Det är inte dom enda vi känner till i samma sits. Ett par bröder som efter 30 år släppt taget om sin mor men inte varandra. Nu fyller dom 40 och bor tillsammans, socialt missanpassade. Är inte det skrämmande och en form av skadligt beteende av en öm moder som inte ville släppa greppet?Oförmögna att ta för sig och skaffa sig en livskamrat, mamma vill ju det bästa.

Eva Sternbergs önskefamilj?

Hela hennes debatt känns som en klyscha från 1950-talets USA. En omtänksam moder som fejar, diskar och lagar köttfärslimpa, två sockersöta barn som mamma uppfostrar, hunden Fido som hämtar tofflorna till den piprökande pappan.
Var person har sin plats, det är så jag uppfattar hennes skriverier. Jag hör inte hemma som hemmapappa. Jag är rent av farlig att ha nära vårt älskade barn, för att jag inte kan tänka längre än en stenåldersman. Om jag varit kvinna så hade jag skämts otroligt mycket för Eva Sternbergs sätt att se på fäder. Självklart fixar inte mannen att ge bröstmjölk ur sina riktiga bröst den första tiden av barnets levnadsår. Allt annat kan mannen. Varför skulle inte män vara emotionella och eftertänksamma och kunna ge barnet närhet, ömhet och kärlek? Skulle en kvinna av idag vilja ha en man med låg intelligens som endast duger till att “jaga bisonoxe”? Jag misstänker inte det. Hon är en bakåtsträvare utan dess like.

“Hur länge ska vi tysta ned olyckor med barn som fått fingrarna avklippta av bildörren av en stressad pappa?”, fortsätter hon. Tysta ned? Hur stort är detta olyckstal som tydligen inte kan ske med en stressad mamma i samma situation?

“Exempelvis bör ett nio månaders gammalt barn inte sättas på axlarna när pappa skall ut och jobba i trädgården. Barnet kan inte hålla i sig själv, när han böjer sig ner, vilket mamman oftast väl inser.” – Verkar som det fungerar bättre att ha barnet på axlarna för mamman som jobbar i trädgården och här visar Eva Sternberg sin totala avsaknad av ens en tro att mannen skulle kunna tänka själv ty han är ju en neandertalare.

Dödsmaskin?

“Olyckorna – som kan handla om allt från otäcka fall till att skållas av kastruller med hett vatten som parkerats alldeles vid spiskanten – beror på att en majoritet av Sveriges politiska partier har bestämt sig för att lägga sig i småbarnsfamiljernas liv, direkt från födseln.” – Vi ska inte vara jämställda mot män med pappaledighet. Mellan raderna är det alltså pappans fel att kastruller med hett vatten står för nära spiskanten, alltså håller han på med, min slutsats, matlagning. Det är pappan som är ute i trädgården, kört barnet i bilen. Vad gör då kvinnan? Det fattas bara att hon skulle ta upp att pappan klämde barnet i mangeln, fixade ett brännmärke av strykjärnet och med symaskinen penetrerade barnets fingrar.

Eva Sternberg skriver även i ett tidigare inlägg att “Birgitta Ohlssons beslut att tacka ja till jobbet som EU-minister är inget annat än tragiskt. Hon är inte bara en farlig förebild. Hon visar också att hon inte har förstått något om sig själv, om livet och vad det innebär att bli förälder. Birgitta Ohlsson säger att vi inte kan leva i en förgången tid. Men hon är ingen föregångare, hon är en kvarleva från den tid när vi inte förstod vad barn behöver.”

Eva Sternberg, grundare till stiftelsen Kvinnor Kan, säger att kvinnor helt plötsligt inte ska?
Är inte detta en dubbelmoral utan dess like? Helt plötsligt är det inte bra att en kvinna både vill ha ett barn och en karriär. På vems sida är denna velande Sternberg?

Vad vet en kvinna på över 70 år hur det är att vara småbarnsförälder 2010? Håller hon tempot i 2000-talets Sverige och allt vad det innebär. Den egna stress som man tagit på sig, allt utöver den vanliga jobbardagen alltså. Förr åkte man och hälsade på varandra, idag kallas det “att fara och flänga”. Hur kan en kvinna som är född i 1930-talets Sverige, potentiellt kunnat vara en moder på 50-talet, uttala sig och fördumma och fördöma dagens män i ett samhälle som strävar mot jämställdhet?

Här hittar ni en grymt bra karikatyr på Eva Sternberg. Tack för den Jens!